Early morning, November 29
Morgonen började trevligt och slutade trevligt. Den började med att jag vaknade ur en mardröm. Alltså ja, mardrömmen var väl inte super, men att vakna ur den var trevligt.
Drömmen bestod av att jag av någon anledning hade levt hela mitt liv ensam i mitt rum, med en zombie på sängen som bara vaknade om man rörde vid den. Några tjuvar kom när jag inte var hemma, och snodde alla zombiens pengar, och då petade de på honom, så den började leva och jaga mig. Jag sprang ner i hallen och tog på mig jackan (OMG, EN ZOMBIER JAGAR MIG, JAG MÅSTE HA JACKA!) och gick ut.
Utanför dörren stod alla mina kompisar och ba; "Det är kallt ute, får vi komma in?" Jag ba; "Såklart!" och öppnade dörren. Alla gick in. Sedan försvann de och kvar var bara jag och FluffMaff. Hon hade en liten hund som satt längst ner i vår trappa och zombien var högst upp i trappan, så Fluff skulle rädda hunden undan zombien, men zombien ba; PLATT FALL! och ramlade rakt utför trappan så att den kunde kidnappa hunden.
Den misslyckades, för när jag och Fluff hamnade utanför dörren så hade vi fortfarande hunden med oss. Zombien kom efter oss, men Fluff kastade en skål i ansiktet på den, så vi kunde rymma.
...
I alla fall.
Jag vaknade, satte på datan, åt en kaka (MORGONHUMÖRET INFANN SIG DIREKT!). In med nytt kapitel till novellen på dikta, och sedan kolla bloggens värde, vi är värda över tusen spänn, det ni! Läste sedan FluffMaffs senaste inlägg och asgarvade, gick ner i köket och gjorde frukost samtidigt som mamma frågade om jag ville följa med på glöggfest hos Ida. Jag accepterade och hoppades att maffian skulle backa upp mig på den biten, jag orkar inte sitta utan kontakt med den en hel eftermiddag, så FÖRVÄNTA ER PANISKA SMS, maffiabuds.
Anyways, TV:n kom på och det var Scrubs. De spelade Beautiful day med U2, vilket resulterade i att jag kom till insikt om att den här dagen kommer bli lyckad.
Nu: Varm choklad, KJNFCKJM!
Peace.
PS: Blir ni förvånade över att det var Fluff som skrev det här så måste jag faktiskt slå er:
Drömmen bestod av att jag av någon anledning hade levt hela mitt liv ensam i mitt rum, med en zombie på sängen som bara vaknade om man rörde vid den. Några tjuvar kom när jag inte var hemma, och snodde alla zombiens pengar, och då petade de på honom, så den började leva och jaga mig. Jag sprang ner i hallen och tog på mig jackan (OMG, EN ZOMBIER JAGAR MIG, JAG MÅSTE HA JACKA!) och gick ut.
Utanför dörren stod alla mina kompisar och ba; "Det är kallt ute, får vi komma in?" Jag ba; "Såklart!" och öppnade dörren. Alla gick in. Sedan försvann de och kvar var bara jag och FluffMaff. Hon hade en liten hund som satt längst ner i vår trappa och zombien var högst upp i trappan, så Fluff skulle rädda hunden undan zombien, men zombien ba; PLATT FALL! och ramlade rakt utför trappan så att den kunde kidnappa hunden.
Den misslyckades, för när jag och Fluff hamnade utanför dörren så hade vi fortfarande hunden med oss. Zombien kom efter oss, men Fluff kastade en skål i ansiktet på den, så vi kunde rymma.
...
I alla fall.
Jag vaknade, satte på datan, åt en kaka (MORGONHUMÖRET INFANN SIG DIREKT!). In med nytt kapitel till novellen på dikta, och sedan kolla bloggens värde, vi är värda över tusen spänn, det ni! Läste sedan FluffMaffs senaste inlägg och asgarvade, gick ner i köket och gjorde frukost samtidigt som mamma frågade om jag ville följa med på glöggfest hos Ida. Jag accepterade och hoppades att maffian skulle backa upp mig på den biten, jag orkar inte sitta utan kontakt med den en hel eftermiddag, så FÖRVÄNTA ER PANISKA SMS, maffiabuds.
Anyways, TV:n kom på och det var Scrubs. De spelade Beautiful day med U2, vilket resulterade i att jag kom till insikt om att den här dagen kommer bli lyckad.
Nu: Varm choklad, KJNFCKJM!
Peace.
PS: Blir ni förvånade över att det var Fluff som skrev det här så måste jag faktiskt slå er:
Kommentarer:
Trackback
