fluffmaffian

Jag har just insett hur storslagen Claude Debussy verkligen är. Jag är inte en person som knarkar klassisk musik, men jag älskar verkligen låtar spelade på piano - speciellt Claude Debussy's verk (jag älskar att skriva Claude Debussy, jag älskar att säga Claude Debussy; Claude Debussy är ett fint namn). Min vecka har bestått av följande: musik, böcker, snor, tv, musik, musik, böcker, snor, tv, snor och musik. Under min sjukliga vecka så har jag på impuls börjat läsa om Harry Potter-serien igen, och hittills så har jag kommit fram till följande saker:

1) Jag uttalar inte Harry Potter, Remus Lupin eller Sirius (bortsett ifrån hans efternamn) på Engelska.
2) Ibland så har Hagrid en tendens att få Norrländsk dialekt i mitt huvud. Det är en aning läskigt.
3) Jag fruktar att läsa femte boken då jag hatar att återuppleva Sirius död (jag gråter varje gång).
4) Jag har glömt bort vad vissa karaktärer heter i efternamn.
5) Böckerna fungerar inte längre som en undanflykt från verkligheten.
6) Jag önskar att jag fortfarande var tio och tillåten att leka med min hemmagjorda trollstav.
7) När jag var yngre så ville jag vara Harry's flickvän. Q: What the hell was wrong with me?
8) Jag saknar den lagom töntiga hemsidan Hogwarts.nu och alla dess lagom töntiga funktioner.

Som ett fint litet avslut så vill jag bara säga att jag är en kråka.

Fint det där med tyskan, det tycker jag verkligen. Något annat fint är att ha tyskaprov bright and early på torsdagsmorgnar - I'm dreading the morrow. Germans are liksom boring och ointressanta, so it's just värdelöst som fan (men yes box, svengelska fo real fo sho, it's fagert!) Snälla döda mig?

PSST: Grattis till bossen, she's femton now! <3

1) Hallå... om mellangärdet är magen, vad är då könet? Undergärdet? Och om det nu är undergärdet, varför är det bara könet som kallas undergärdet? Det finns ju mer under undergärdet liksom. Benen och fötterna och knäna och de små meningslösa pygmétårna... och så de där tånaglarna också, de som man måste klippa ibland (så att det inte ska gå hål i strumporna). Och finns det ett samlingsnamn för allt det där som existerar under undergärdet? Heter det typ... underundergärdet i så fall?

2) Är det oetiskt att utöva voodoo på sin lärare, eller kan man komma undan med det? För jag vill väldigt ogärna spendera mina resterande dagar som någons bitch i fängelse, if you know what I mean. Då är det inte riktigt värt det.

3) Och hur fan ska man veta varför de började använda elektronik och whatnot ute på landsbygden i Kina?! Det var ju för fan bara så. Det är som att fråga varför björnar skiter i skogen. "Men Natalie, björnar skiter ju faktiskt inte i skogen, det är bara en fasad. Björnarna skiter på toaletter gjorda av guld och Swarowskikristaller inne i slottet - ja, det är där de skiter egentligen, Natalie. Och pissar gör de i kronprinsessan Viktorias hår. Inte undra på att hon har underbett! Åh, ack. Puff."

4) Sist skrivna makes no sense. Men alltså, hello, hur - och framför allt varför - ska man veta så jävla mycket om Kina? Kineserna vet tillräckligt mycket om sig själva redan, så varför behöver jag också göra det? Är det någon kupp eller? Ska vi bli bortrövade av kinesiska transvestiter? Är denna inlämningsuppgift Annikas försök till att förbereda oss inför våra framtida liv?

...I think I'm on to something here.

När man sitter som en hösäck framför datorn och stirrar - och jag menar verkligen stirrar, för jag har inte gjort något annat samtidigt - rakt in i väggen så känner man sig ju lagom sysselsatt. Visserligen skriver jag ett jävla inlägg nu, men innan inlägget påbörjades så gjorde jag just detta - jag satt och stirrade in i väggen. Är jag apatisk, kanske ni undrar? Svar: Nej, men jag kan mycket väl vara på väg dit.

På tal om annat så är våran ho- (okej, lasermus) helt störd. Pilen på skärmen skakar liksom lite hit och dit som om den är på väg att få orgasm, och ibland så åker den rent åt helvete. Jag med min halvtaskiga syn måste då noggrant söka igenom hela den lilla skärmen för att återfinna sagda pil. Roligt, roligt! Efter lite fundering så har jag kommit fram till två saker som skulle kunna orsaka denna återkommande lasermusorgasm: 1) någon har hackat sig in i vår dator och roar sig genom att jäklas, 2) eller så är lasermusar bara för high tech för mitt svaga psyke, och jag överreagerar mer än nödvändigt över detta i-landsproblem.

Om någon bryr sig så kan jag ju informera er om att jag rullade in till stan idag också. Köpte mig en mörkblå tröja som eventuellt ska lämnas tillbaka då den får min rygg att se lika bred ut som tre uppradade kossor (men ändå är så sjukt jävla snygg), och Martina Haags bok "Hemma hos Martina" till min syster som blir lagligt lammkött den 16:e December. Fan vad jag ska tvinga henne köpa ut åt mig efter det att hon fyllt år; ska dricka femhundra cider och lättöl och vingla runt i lägenheten som den patetiska satmara jag är! Woohoo!

FAREWELL, SAILORS!