Seriously, I'm Sirius
Jag har just insett hur storslagen Claude Debussy verkligen är. Jag är inte en person som knarkar klassisk musik, men jag älskar verkligen låtar spelade på piano - speciellt Claude Debussy's verk (jag älskar att skriva Claude Debussy, jag älskar att säga Claude Debussy; Claude Debussy är ett fint namn). Min vecka har bestått av följande: musik, böcker, snor, tv, musik, musik, böcker, snor, tv, snor och musik. Under min sjukliga vecka så har jag på impuls börjat läsa om Harry Potter-serien igen, och hittills så har jag kommit fram till följande saker:
1) Jag uttalar inte Harry Potter, Remus Lupin eller Sirius (bortsett ifrån hans efternamn) på Engelska.
2) Ibland så har Hagrid en tendens att få Norrländsk dialekt i mitt huvud. Det är en aning läskigt.
3) Jag fruktar att läsa femte boken då jag hatar att återuppleva Sirius död (jag gråter varje gång).
4) Jag har glömt bort vad vissa karaktärer heter i efternamn.
5) Böckerna fungerar inte längre som en undanflykt från verkligheten.
6) Jag önskar att jag fortfarande var tio och tillåten att leka med min hemmagjorda trollstav.
7) När jag var yngre så ville jag vara Harry's flickvän. Q: What the hell was wrong with me?
8) Jag saknar den lagom töntiga hemsidan Hogwarts.nu och alla dess lagom töntiga funktioner.
Som ett fint litet avslut så vill jag bara säga att jag är en kråka.
